Lilla farmor

Ligger klarvaken mitt i natten och bearbetar gårdagen. Vi har under en fin stund i Raus Kyrka tagit farväl av dig, lilla farmor, som rycktes ifrån oss i jul. Alla fina minnen kommer tillbaka så starkt. Våra giffelbak i ditt kök där du alltid gick runt och visslade och nynnade på någon sång. Alla sommardagar i din trädgård, då vi ofta la oss i vars en solstol och pratade om allt och inget. Alla söndagsmiddagar som du arrangerade för vår stora familj. Din stolthet över din familj och din omtanke. Du är så saknad och älskad, kära lilla farmor. Jag hoppas och tror att du nu befinner dig på en plats där cancer, smärta och sorg inte kan existera. Att du är återförenad med farfar, ditt livs stora kärlek, efter alla dessa år isär. Att du blir träffad av små kärlekspilar varje gång vi tänker på dig här nere så att du förstår att du lever vidare i våra hjärtan. Ben vinkade till kortet på dig som vi hade i kyrkan. Det var fint och det är svårt att hålla tårarna tillbaka. Jag är glad att du hann få veta att vi väntar en liten pojke till. Du får bli hans egna lilla skyddsängel. Jag säger inte farväl utan på återseende, kära lilla farmor. Sköt om dig så lovar jag att vi gör detsamma. Vi håller ihop!